Den 20-25 juli genomförde jag och min far en resa runt i mellersta och södra Finland med tåg. Detta var den första större tågresan jag gjorde i Finland sedan 1990-talet. Målsättningen var dels att åka de banor jag inte hade hunnit med vid tidigare tillfällen, men även att få uppleva hur dagens tågtrafik fungerar i Finland. En del har hänt sedan den resa jag gjorde 1983.

Samtliga bilder: foto 2015, CC BY-SA 3.0: Gunnar Lilienberg

Inte ens tre veckor har gått sedan järnvägen förbi Helsingfors flygplats öppnades. Faktiskt dröjde det ytterligare några dagar efter banans öppnande, innan stationen vid flygplatsen öppnade. Stationen är inte färdig än. Stationsuppgången närmast flygterminalerna hade ännu inte öppnat i juli 2015. Den bortre uppgången ligger 700 meter bort och kunde nås med en gratisbuss från terminalen. Stationen ligger djupt ner, nästan 70 meter under marken. Här syns en gångtunnel till tågen från hissar och rulltrappor.

Banan är en fortsättning på pendeltågslinjen till Mårtensdal som byggdes på 1970-talet och går till Dickursby på huvudlinjen från Helsingfors. Tågen går i båda riktningar från Helsingfors till Helsingfors via flygplatsen. Fordonen är nylevererade från schweiziska Stadler. Till skillnad från övriga järnvägsnätet är det vänstertrafik på banan.

En av de nya pendeltågsmotorvagnarna, i Dickursby.

Stationen i Dickursby byggdes om inför invigningen av den nya banan. Här syns den nya stationshallen som ligger tvärs över spåren.

Resan fortsatte med intercitytåg till Parikkala och byte där till dåg mot Nyslott. Tågen till Nyslott trafikeras av cirka tio år gamla dieselmotorvagnar som är tillverkade i Tjeckien. Detta är den enda dieselmotorvagnstyp som VR, de finska statsjärnvägarna, har i drift numera.

Alternativet till dieselmotorvagnar i Finland ser ut så här. Klockan är cirka kvart i sju på morgonen i Joensuu och detta tåg ska strax avgå mot Pieksämäki. Beläggningen var låg, men det kan ju bero på att det var i juli. Denna dag hade en ensam motorvagn räckt väl för att transportera alla resenärer.

Trots att vi reste långt denna dag, tvärs över hela Finland från Joensuu till Vasa och sedan till Tammerfors över Haapamäki, blev det inte många bilder tagna. Dock fångade jag denna bild på detta märkliga köptempel i Tuuri, mellan Haapamäki och Seinäjoki.

Haapamäki är en järnvägsknut som idag är en skugga av sitt forna jag. Tre av de fyra linjerna trafikeras fortfarande men stationen fick ett rejält avbräck när den nya banan över Parkano blev klar i början av 1970-talet. Stationen trafikeras idag av regionaltåg från Jyväskylä, Seinäjoki och Tammerfors. Banan mot Björneborg är nedlagd men spåret ligger fortfarande kvar, i otrafikerbart skick.

Haapamäki är ett litet samhälle med cirka 1 000 invånare. De flesta resenärer som lämnar ett tåg här, gör det för att byta till ett annat tåg. På bilden har tåget till vänster kommit in från Seinäjoki och ska fortsätta mot Jyväskylä. Tåget till höger har kommit in från Keuruu där det har vänt (första stationen i riktning mot Jyväskylä) och ska nu byta riktning och fortsätta mot Tammerfors.

Nästa dag färdades vi i en båge från Tammerfors, upp till Ylivieska. Därifrån fortsatte vi med motorvagn till Idensalmi där ovanstående bild är tagen. Från Idensalmi reste vi ner till Kouvola.

Sr1, VR:s vanligaste ellok. Det byggdes i över 100 exemplar i dåvarande Sovjetunionen på 1970-talet. Nästan alla lok finns fortfarande kvar och är pålitliga arbetshästar i lokflottan. Bilden är tagen i Idensalmi.

Järnvägsstationen i Kouvula, byggd i en brutalfunktionalistisk stil. Av någon anledning lider dessa byggnader i denna stil av diverse skavanker, som om man inte orkar att hålla dem helt fräscha. Finlands järnvägar har många exempel på vackra och arkitektoniskt intressanta järnvägsstationer. Kouvola är inte en av dem.

Gångtunneln i stationen i Kouvola.

Nattåget från Helsingfors till Moskva rullar in på stationen i Kouvola.

Två sovvagnskonduktörer samtalar i väntan på avgång.

En kvart senare ankom kvällståget till S:t Petersburg. Dessa tåg färdas mellan Helsingfors och S:t Petersburg på drygt 3½ timmar.

Stor frustration! Medan tåget mot S:t Petersburg var på ingång, hörde jag ett ånglok som växlade och jag såg även ångplymen som reste sig bakom en massa vagnar. Jag bytte plattform för att försöka få en vettig bild men denna bild (tagen på långt håll och kraftigt beskuren) var det bästa jag lyckades åstadkomma. Vad det var för ånglok och i vilket syfte det befann sig i Kouvola har jag ingen aning om.

Sista dagen i Finland ägnade vi oss åt att besöka museijärnvägen mellan Humppila och Jockis. Bilden är från banans huvudstation Minkiö.

Minkiö. 

Tågklareraren i Jockis.

Jockis.

Humppila. Järnvägens personal i samspråk.

Humppila.