Juni 1983 köpte jag mig en
treveckors "Nordturist på tåg"-biljett. En dryg vecka ägnade jag mig åt att resa
runt i Finland, en knapp vecka reste jag i Norge och en vecka reste jag runt i
Danmark. Dessa bilder är ett axplock av det jag fotograferade under resans
första tredjedel, i Finland. Tyvärr är min skanner inte den optimala för att
skanna diabilder, ni får ha överseende med detta.
Samtliga bilder: foto © 1983 Gunnar Lilienberg
Nej! Det här är inte Finland, även om det är nära. Jag
reste in i Finland via Haparanda och på vägen dit tog jag en avstickare till
Övertorneå.
Det minimala ställverket i Övertorneå.
Framme i Haparanda.
Resan fortsatte med samma fordon till Finland. Mellan
Haparanda och Torneå är det fyrskensspår eftersom det finska järnvägsnätet har
en bredare spårvidd (1524 mm) än det svenska järnvägsnätet (1435 mm).
Normalspåriga fordon, som denna motorvagn, använder den yttre rälen till vänster
och den inre rälen till höger. Bredspåriga fordon använder den inre rälen till
vänster och den yttre rälen till höger. Denna bild är tagen strax efter att
gränsbron har passerats. Semaforen förreglar bron som fortfarande var en
svängbro när bilden togs. Tåget passerar strax en lastplats som heter Röyttä och
ljussignalen i bakgrunden förreglar växeln. Tack till Teemu Vehkaoja som har
hjälpt mig med korrekt information till denna bild.
Motorvagnen jag åkte med, står på andra sidan
stationshuset där det svenska normalspåret slutar. Resan fortsatte mot Kemi med
denna motorvagn eller rälsbuss av typ Dm7. Denna motorvagn är utseendemässigt
mycket lik flera motorvagnstyper som har använts i Sverige men den är tillverkad
i Finland, på licens av Hilding Carlssons mekaniska verkstäder i Umeå som under
30-50-talen var ledande i Sverige när det gällde rälsbusstillverkningen.
Framme i Kemi. Här var det byte till nattåg. Notera vagnen
till höger i bild. 1983 förekom det fortfarande sovvagnar i trä i trafik i
Finland. Jag klev av nattåget i Rihimäki och fortsatte med dagtåg mot Joensuu.
Där bytte jag tåg till...
...ett rälsbusståg mot Kontiomäki. Denna järnväg är något
av Finlands motsvarighet till Inlandsbanan och naturen är bitvis mycket vacker.
Det är trist att man inte längre kan resa den sista biten mellan Nurmes och
Kontiomäki som numera endast har godstrafik. Här är det uppehåll för tågmöte.
Tågklareraren har med hjälp av en dressin tagit sig bort till ena växeln för att
lägga om den. Jag vet dessvärre inte vid vilken station denna bild är tagen.
Uppehåll vid okänd station, troligtvis söder om Lieksa.
Fotogenbelysning i växellykta på stationen i Lieksa.
Denna bild vållade mycket huvudbry när jag lade ut den som
bildgåta i
Postvagnen. Jag hade planerat min resa så att
jag kunde följa med en chartrad tur från Kontiomäki till Vartius som är
gränsstation på den då nyligen öppnade järnvägen till Kostamus i dåvarande
Sovjetunionen. Förgreningsväxeln för banan till Kostamus heter Matkala och
ligger strax norr om Kontiomäki på banan mot Taivalkoski. Det som ni ser på
banan var en början på ett triangelspår mot banan från Kontiomäki till Uleåborg.
Bygget av detta spår stoppades när man fann att trafikutvecklingen på
Kostamusbanan inte blev den förväntade. Detta spår byggdes sedermera och
invigdes officiellt den 28 maj 1995. Tack till Teemu Vehkaohja för information
om när detta spår öppnades.
Interiörbild från rälsbussen. Förarbordets utformning är
mycket likt det som fanns i motsvarande svenska rälsbussar.
Järnvägsstationen i Vartius. I resan ingick ett
studiebesök på tågklarerarexpeditionen. Tåganmälan med nästa station i
Sovjetunionen utväxlades med telex. En telexapparat med ryskt tangentbord fanns
placerad inne på expeditionen.
Hit men inte längre! Resan fortsatte till gränszonens
början, ungefär 500 meter innan gränsen. En soldat från det finska
gränsbevakningsskyddet följde med. Det var absolut förbjudet att ta fotografier
mot den sovjetiska gränsen. Det var lika förbjudet att beträda gränszonen utan
tillstånd. Vi fick inte på några villkor passera skylten.
En bild från en fotokörning på Kostamusbanan. Banan
passerar inte förbi någon bebyggelse och det var lika ödsligt hela vägen.
En bild från förgreningsväxeln Matkala. I bakgrunden kan
man se den banvall som man hade påbörjat anlägga.
Efter återkomsten till Kontiomäki följde en händelselös
resa med dagtåg till Helsingfors. Jag tröttar inte ut er med en massa bilder
från spårvägen och metron. Efter ett besök på järnvägsmuséet i Hyvinge,
fortsatte resan därifrån på den starkt nedläggningshotade banan till Karis.
Persontrafiken på denna sträcka lades ner i september samma år. Bangården i
Hyvinge är lite speciellt utformad. Spåret till Karis grenar ut sig norr om
stationshuset och plattformen låg på stationshusets entrésida. Banan
trafikerades med diesellok och träpersonvagnar.
Otalampi, en järnvägsidyll! Är det någon som vet om
stationsmiljön fortfarande är lika fantastisk här, trots att det inte går några
persontåg på banan?
Tågklareraren i Nummela, mellan
Otalampi och Lojo, ger avgång. Tack till Teemu Vehkaoja för hjälp med uppgift om
stationens namn.
Tågmöte i Lojo.
Ställverket i Lojo.
Stationshuset i Karis som är knutpunkt för
järnvägslinjerna Hyvinge-Hangö och Helsingfors-Åbo. Här ser det annorlunda ut
idag, banan mellan Helsingfors och Åbo är elektrifierad sedan flera år.
Resan fortsatte mot Hangö. Utsikt över bangården med
stationshuset. Hit går det fortfarande persontrafik.
Från Hangö återvände jag till Helsingfors. Dagen därpå
reste jag åter till Joensuu, denna gång via Jyväskylä. Sista biten mot Joensuu
reste jag med ett lokaltåg bestående av Dm7-rällsbussar. Bilden är tagen i
Vihtari där det var tågmöte. Mötande tåg syns i bakgrunden.
Många fler bilder togs på denna resa men här tröttnade jag på att skanna in bilder. Vi får se om jag kommer att lägga ut fler bilder så småningom.