Hos den Dansk/svenska gårdshunden är skillnaden i beteende hos hane och tik inte särskilt stor ( däremot är de utseendemässiga skillnaderna påtagliga ). Inom många andra raser är det vanligt förekommande att hanhunden är hårdare, livligare, mindre kelig och framför allt svårare att fostra – speciellt när de blir könsmogna. För rasen Dansk/svensk-gårdshund är det inte på det viset.

För att underlätta valet av kön på den tilltänkta hunden har jag skrivit ner några saker som kan vara bra att tänka på. Här ingår även några vanligt förekommande frågor jag ofta får av valpköpare. Uppgifterna är baserade på information och upplevelser av valpköpare och gårdshundsägare med olika bakgrund och skiftande bostadsmiljöer.

En vanlig fråga är hur hanhunden reagerar när tikar i grannskapet / närheten löper. En hanhund känner på långt håll när en tik löper men exakt hur hunden reagerar på doften är till en stor del beroende på individen. Det finns hanhundar som är helt oberörda ända till den dagen tiken höglöper och först då kan reagera med att eventuellt bli oroliga och pipa / gnälla något. Det finns också hanhundar som är väldigt känsliga och de kan under tikarnas löp-perioder ha svårt att slappna, vissa kan till och med sluta äta. Vilken personlighet en hanvalp eventuellt kommer att få i framtiden är väldigt svårt att säga innan valpen är könsmogen. Generellt sett är inte den Dansk/svensk-gårdshund en testosteronstinn och hårt könsdriven ras utan hanar och tikar har oftast en måttlig könsdrift.

Bor man i hyreshus och det finns fler hundar i huset och dessa är tikar som löper med jämna mellanrum året om, så blir denna miljö klart påfrestande för en hanhund och i det fallet kanske det är bättre att välja en tik. Bor man på gård och har tänkt ha hunden gående lös på gården, men har granngårdar med tikar, så kanske det även i denna situation kan vara lättare med en tik.

Bor man i radhus eller fristående hus brukar det finnas hundar av bägge könen boende runt omkring och vanligtvis inte spela så stor roll vilket kön man väljer, det brukar gå lika bra med hane som tik. Man får heller inte glömma att även tiken kan ge sig iväg ut för att ”fria” under löp-perioden. Det är inte bara hanar som ”ränner” utan även tikar kan ta sig en tur ut i det fria.

När det gäller kissandet och antalet gånger under promenaden är det ofta så att hanen lyfter på benet vid diverse väldoftande föremål som tex. lyktstolpar, häckar och träd, medan tiken nöjer sig med att kissa någon eller några gånger under promenaden. Det finns också tikar som kissar lika mycket / många gånger som en hanhund under promenaden, så upplever man det jobbigt med en hanhund som stannar och kissar överallt och därför väljer en tik, ska man vara medveten om att det finns en viss risk att få en tik som kissar lika mycket som en hanhund. Kissar, sprätter/krafsar med fram - bakbenen och märker revir gör bägge könen. En del tikar kan under löp-perioden bli trötta, nedstämda och ”låga” i sättet, vissa hundägare upplever också att tikarna får någon form av depression. Ca 2 månader efter löp-perioden (när valparna skulle ha fötts om tiken hade parats) kan det uppstå en form av skendräktighet hos tiken, som resulterar i att hon vill gömma undan saker som hon ”tror” är valpar. Det kan vara en leksak, ett koppel eller något klädesplagg. En del tikar samlar saker som de sedan lägger sig på och likt en höna ruvar över.

Som ni säkert märkt finns det för och nackdelar med bägge könen och vilket man ska välja beror till en del på hur man tex. bor, lever. Om man redan har hund i familjen och könet på den. Har man tänkt tävla lydnad, agility eller spår går det lika bra med bägge könen. Vill man bara ha en kelig go familjemedlem går det också lika bra med bägge könen. Hanhunden är ofta större och grövre i kroppen än vad tiken är, men då rasstandarden tillåter en viss variation i mankhöjd innebär det att man i slutändan kan få en stor tik på 37 cm likaväl som en normalstor hane på 37 cm.

Slutligen har vi kommit till det här med att komma överens med andra hundar och djur. En gårdshund brukar inte ha några större problem att komma överens med djur eller andra hundar och det gäller båda könen. Men precis som med oss människor älskar inte alla varandra och följaktligen håller inte alla hanar sams - drar jämt och detta brukar passa in även på tikarna. Mycket beror på hunden och hur den är uppväxt, van att leva och har för möjligheter att lära / läsa av kroppsspråk mm. Det är viktigt att hunden tidigt ” socialtränas ” dvs. ges möjlighet att under lugna former umgås med såväl andra hundar som människor och övriga djur.

Jag hoppas att några av dessa rader kan vara till hjälp och vägledning vid valet av kön på den kommande valpen.

Text © 2005: Anne Hansson
Foto © 2004: Gunnar Lilienberg